2004 myntade Chris Anderson uttrycket The long tail i en artikel. Utifrån den skrev han en bok som ifjor kom ut på svenska, som fått behålla den engelska titeln Long tail. Trots att boken handlar om företagsekonomi finns här intressanta tankar som går att föra över till bibliotekssammanhang.
Utgångspunkten för begreppet är att vi går från en massmarknad till en nischkultur. Topplistorna minskar i betydelse, allt fler nischade tv-kanaler dyker upp och på Internet finns musik, böcker och film tillgängligt i varje tänkbar obskyr genre. Vi har en obegränsad och ofiltrerad tillgång till media.
Den vertikala axeln visar antalet sålda/utlånade ex och den horisontella antalet ex. (Klicka på bilden för att göra den större).
Traditionell handel är bunden till en lokal kundkrets. Näthandeln är tillgänglig för alla överallt. Via näthandeln kan nischerna växa och hitta nya konsumenter. Det ekonomiska värdet av försäljningen av hittar är mindre än den sammanslagna försäljningen av icke-hittar. Det är icke-hittarna som är den långa svansen, det som säljs i få exemplar. Och det är här som biblioteken kommer in. Tillsammans med näthandeln har biblioteken en lång svans i form av ett brett och djupt utbud av media. Något som den traditionella handeln inte kan tillhandahålla eftersom det kostar för mycket att lagerhålla. Den långa svansen är folkbibliotekens affärsidé!
Hur kan biblioteken förhålla sig till och marknadsföra den långa svansen? Hur mycket av ”hittar” och ”icke-hittar” ska finnas? Betyder det här att vi ska sluta gallra? Knappast, det är KB som står för den längsta svansen och på övriga bibliotek utgör fjärrlån en del av den långa svansen.
Boken finns som pocket. Köp några stycken, läs och diskutera betydelsen av den långa svansen på biblioteket!
/Maria Lundqvist
Arkiverad under: Allmän | Taggad: media, medieplanering
