Allra helst skulle jag vilja flöda ut i ett inlägg om hur underbart det är att våren är här, om hur vackert det är i vitsippsbackarna och om björkarna som håller på att slå ut. Men istället för att låta mig hemfalla åt naturlyrik och vårens primörer vill jag ta upp ett ämne som till och från kommer upp till diskussion i biblioteksvärlden. Nämligen enhetlig klädsel för bibliotekspersonal. Ska vi ha det eller inte? Varför är det bra? Varför är det inte bra?
Jag skulle vilja se det på det här sättet. Bibliotekspersonalen är gränssnittet mellan bibliotekets samlingar och användaren. Det är bibliotekspersonalen som har kunskapen om vad som finns på hyllorna och i databaserna. När vi tänker gränssnitt i den digitala världen vill vi ha det så lättförståligt och lättillgängligt som möjligt. Intuition är ett ledord, vi ska inte behöva tveka om användningen. En trend är att det stora biblioteksdiskarna byts ut mot mindre informationspunkter, somliga slopar helt diskarna (se BBL 2009:3, s. 12-13). Vad händer då? Jo, behovet att kläder för identifikation ökar. Besökaren ska inte behöva tveka om vem som tillhör personalen. Särskilt nu när vi går mot behaglig värme och lättare klädsel. En namnbricka kanske inte räcker alltid. Jag menar inte att bibliotekspersonalen ska ha uniform som konduktörer eller rockar som apotekspersonalen. Det kan räcka med en skjorta eller en väst med tydligt tryck man tar på när man vistas ute i bibliotekslokalen. Det här är särskilt viktigt för personer med någon form av utvecklingsstörning och som än mer har behov av tydlighet.
En annan aspekt med att profilera bibliotekspersonalen är att öka synligheten för professionen och med det höja statusen.
Biblioteket i Sollentuna har tagit fram ett profilpaket för bibliotekspersonalen som bland annat består av t-shirt och barförkläde (!). Även där fanns det motstånd till profilkläder i början men det har svängt nu och de flesta upplever det som positivt. Läs mer på s. 13 i Länsnytt.
Bibliotekspersonalen är trots allt bibliotekets primära resurs och det måste få synas också!
/Maria Lundqvist
Arkiverad under: Månadens debattinlägg | Taggad: bibliotekspersonal
Jag håller med Maria!
Det är väl egentligen självklart att personer i serviceyrken ska vara lätta att känna igen, när de är i tjänst.
Det är ett viktigt led i att ge god service till besökarna samt att visa att man är stolt över att vara biblioteksanställd.
Egentligen är det en god tanke. Vi hade i slutet av 90-talet ganska långt framskridna planer på att införa en sorts enhetlig klädsel för personalen på Kalmar stadsbibliotek. Men så skulle det vara konsensus… Då sprack alltihop. Det blev ett evigt dividerande om design, material, färger m.m. Det går inte att få alla överens om en sådan sak. Så: några måste i så fall foga sig och ”rätta in sig i ledet”.
Ja, det är svårt när konsensus ska uppnås. I fallet i Sollentuna fick en person uppdraget att ta fram det och det är inget tvång att använda det. Det är kanske en rimlig väg att gå. Det är lätt att det stupar när alla ska vara med och tycka. Och visst är det väl annat också i sitt arbete som man måste rätta sig i ledet efter och gilla läget.
Man behöver ju inte ha fullständig uniform klädsel.
Jag vill citera Maria: Jag menar inte att bibliotekspersonalen ska ha uniform som konduktörer eller rockar som apotekspersonalen. Det kan räcka med en skjorta eller en väst med tydligt tryck man tar på när man vistas ute i bibliotekslokalen.
Det menade inte jag heller. Vi kunde inte ens komma överens om en väst.
I Holland såg vi flera exempel på igenkänningstecken på personalen. På nya stadsbiblioteket i Amsterdam har man västar:
http://www.flickr.com/photos/rbhalland/3499793419/
http://www.flickr.com/photos/rbhalland/3499793631/
På ett annat bibliotek nöjde man sig med särskilda nyckelband + namnbrickor, enkelt men ändå effektivt.
Tack för bilderna, Eiler!