Bibliotekarier är inga proffs

Nu har jag äntligen läst ”Bibliotekarien och professionen” – som Christer tipsade om den 22 april i denna blogg (http://www.biblioteksforeningen.org/organisation/dokument/pdf/Professionen.pdf )
Jag har länge bävat för att läsa denna ”forskningsöversikt”. Sådana brukar vara olidligt tråkiga att ta sig igenom. Denna var dock lättläst men inte särskilt intellektuellt stimulerande. Det kräver inga enorma mentala krafter för att plöja den texten. Det handlar knappast om kvantmekanik eller någon annan svårgenomtränglig naturvetenskaplig materia. Man skriver ungefär det som de flesta av oss har tänkt lite ostrukturerat till vardags – eller något som vi kan kläcka fram på fem minuter i ”bikupor” eller liknande.

Exempel? Tja:
* att bibliotekarier har många identiteter (kulturförmedlare, ämnesspecialist, dokumentalist, socialarbetare, informationsorganisatör och informationsförmedlare)
* att relationen mellan bibliotekarien och användaren kan sorteras i tre modeller: förmyndarmodellen, marknadsmodellen eller dialog-/samarbetsmodellen
* att ”bibliotekariernas verksamhetsområde främst handlar om kunskapsorientering och informationshantering” (s. 23)
Etc.
Inga kioskvältare här inte. Knappast något som rubbar min världsåskådning i grunden.

Men… När det skrivs om huruvida bibliotekarieyrket är en profession eller inte… Ja, då hoppade jag till!
”Sociologen Amitai Etzioni, W. J. Goode och den norske biblioteksforskaren Johan Olaisen menar att bibliotekarieyrket saknar en egen kunskapsbas och att det därför inte kan betraktas som en profession. I stället kan bibliotekarieyrket sägas vara en semiprofession. Semiprofessioner utmärks av en vagt definierad kunskapsbas och att de i hög grad förmedlar kunskap i stället för att själva producera den. Semiprofessioner utmärks av halvspecialiserad personal som är underställd överordnade, av relativt kort utbildning och av stor andel administrativa uppgifter.” (s. 21)

Alltså, gott folk: vi har egentligen inget riktigt jobb. Det är en halvmesyr. Kul att få veta – på tvärtomspråket. Om Etzioni, Goode, Olaisen m.fl. skall betraktas som våra vänner, så är de sådana vänner som gör fiender onödiga.

Thomas Olofsson

Annonser

5 thoughts on “Bibliotekarier är inga proffs

  1. Veronica Sarge Cech skriver:

    Har länge tyckt att på konferenser och kursdagar så lägger vi bibliotekarier pengar och tid på att få höra hur forskare ifrån andra yrkesområden/ämnesområden anser att vi bör arbeta/bete oss. Som om vi inte har något att komma med själva. Vi måste börja stå för vår kunskap och se till att den blir publicerad och synliggjord! Det är inte ovanligt att jag hör andra bibliotekarier klaga på att de inte blir tagna på allvar i olika situationer, men sedan görs inget åt det hela! Nu sticker jag ut hakan och riskerar att få ilsken respons på det jag skriver, men jag efterfrågar mer stolthet över vårt yrke och vår kunskap! Fler behöver berätta om vad de kan och åstadkommer!

  2. Thomas O. skriver:

    Precis! Jag har många väldigt duktiga och samtidigt trevliga kollegor. Ändå beter vi oss som om vi måste be om ursäkt för att vi finns. Var finns de röster som skriker ut att bibliotekarier är nödvändiga för att ett bibliotek skall fungera?

  3. peterals skriver:

    Ett intressant o dystert inlägg! Trenden är ju annars tydlig att bibliotekens styrka ligger i lokalen – se t ex obemannade bibliotek i Danmark, nattöppet i Lund.
    Jag tror att bibliotekariernas kompetens kommer att efterlysas igen när den semantiska webben slår igenom. Men att det handlar om andra kompetenser än de som måga av dagens bibliotekarier har. Och kompetenser som man kanske inte får på utbildningarna, just nu iaf.

  4. Veronica Sarge Cech skriver:

    Vi får börja med våra egna arbetsplatser och ”lyfta varandra”. De höjda rösterna måste komma från de egna leden, vi kan inte vänta på att andra berättar att vi behövs. Vad gäller utbildningen, visst är en relevant utbildning att eftersträva, men den får ingen/eller liten betydelse om den nyutbildade bibliotekarien möter kollegor och kanske till och med en hel arbetsplats som är självutplånande. Vi måste befinna oss i nuet och på arbetsplatserna ändra på vårt ”tänk” så att vi ser våra egna fördelar!

  5. Jonas Fransson skriver:

    Att springa mellan pass och möten gör att professionen (om det nu är någon) tappas bort. Jag tror vi måste börja ta oss tid till fördjupning. För att sedan hålla föredrag eller kurs för kollegorna, skriva en artikel eller kanske en bok. Jag tror inte vi kan nätverka oss ur problemet, kunskap tar tid, och måste få ta tid!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s