Folkbibliotekens stora utmaningar

Fyller dagens folkbibliotek en viktig roll i lokal och regional utveckling 2015? Överlever de överhuvudtaget 2010-talet? Frågorna kan verka en aning provocerande, men vi måste våga ställa dem.

Våra folkbibliotek föddes och växte fram som en del av folkbildningen och industrisamhället. De fyllde en oerhört viktig funktion genom att tillhanda tryckta böcker gratis och möteslokaler. De bidrog till att höja kunskapsnivån för de icke bemedlade. Men det bör understrykas att folkbiblioteken var en del av och tätt sammanflätade med industrisamhällets framväxt.

I dag håller industrisamhället på att avlösas av en ny typ av samhälle: informations-, kunskaps-, dröm-, eller nätverkssamhället. I varje samhällstyp i historien har nya institutioner vuxit fram eller fått ett annat innehåll och ny teknik utvecklats. Eller kan det vara så att det är den nya tekniken som utvecklat samhället och institutionerna?

En helt ny infrastruktur – de världsomspännande datanäten – är under uppbyggnad. Och de kommer att få lika stor betydelse för den lokala och regionala utvecklingen som järnvägen, telegrafen och telefonen fick på.

Jordbrukssamhället fann sin utveckling där jordmånen var god. Industrisamhället på platsen där man kunde kombinera råvaror och kraftkällor av olika slag bäst. Var finner informations- och kunskapssamhället sin utvecklingskraft? De starka drivkrafterna för lokal och regional utveckling i framtiden kommer vi sannolikt att finna kopplade till de institutioner som står för kunskap och informationsförsörjning. Och här spelar- och i ännu högre grad kommer att spela – Internet och webben en avgörande roll.

Om nu detta stämmer, vilka slutsatser kan vi dra för dagens folkbibliotek? Om de skall överleva, och inte bara bli museiföremål, måste bibliotek och biblioteksanställda ständigt vara beredda på förändring, ompröva roller i takt med den tekniska utvecklingen och människors nya behov och sätta fokus på användarna och inte samlingarna.

Om det fysiska biblioteket i industrisamhället varit den naturliga platsen för kunskapsbildning och informationshämtning är Internet den naturliga platsen för detta i informations- och kunskapssamhället.

Om biblioteken skall kunna inta en central plats utvecklingen måste, enligt mitt förmenande, följande förändringar komma till stånd:

 Fokus måste skifta från boksamlingarna till kund.

 Bibliotekarien måste bli en aktör utanför det fysiska biblioteket (virtuella gemenskaper).

 Webb2.0 måste bli en naturlig del av biblioteksanställdas kärnkompetenser och de måste lära sig att praktsikt använda olika webbtjänster.

 Biblioteksanställda måste ständigt vara beredda att ompröva sina roller i takt med den tekniska utvecklingen.

 Vi måste sluta se webben som enbart ett komplement till det fysiska biblioteket.

 Nya metoder, med ny teknik och webb2.0, för förmedling av skönlitteratur för vuxna och barn måste testas och användas.

 Prioritering av det livslånga lärandet med tonvikt på vuxnas lärande måste göras.

Listan kan säkert görs längre, men lyckas vi med ovanstående har vi kommit långt.

Ps. inom kort kommer den rapport om framtidens kompetensbehov, hos biblioteksanställda, som vi låtit göra med stöd av Sociala fonden. Jag har redan haft förmånen att tjuvtitta på den och kan konstatera att följande kompetensinsatser kommer att ha högsta prioritet:

Resultat kompetensutvecklingsbehov, sammanfattning:
1. Marknadsföring
2. Information/ internethantering/ databassökning
 Kommunikationsprogram för möten och handledning via nätet
 Media informationsförsörjning
 Omvänd publiceringsform
 Semanic webb
 Webb 2.0
 Semistrukturererade databaser
 Öppen källkod (utvecklande och användning)
3. Bemötande-pedagogik
 Metodik- referenssamtalet
 Pedagogik

Christer Bergqvist
Regionbibliotekarie

Annonser

17 thoughts on “Folkbibliotekens stora utmaningar

  1. Thomas O. skriver:

    OK. Nu ställer jag ett par provocerande frågor.
    Var kommer bildningen hos personalen in? Behöver de inte veta någonting alls om kulturhistoria? Hur skall deras kompetensprofil se ut? Kan alla ”gamla stötar” med flera årtiondens erfarenhet ersättas av obildade men energistinna ungtuppar och unghöns som visserligen vet allt om sökmotorer och söksträngar och datorspel och TV-spel men knappt vet vilka Shakespeare, Rembrandt, Händel, Leonardo da Vinci eller Luis Buñuel var – och än mindre har läst en enda rad av exempelvis Dante? Kan inte personalen lika väl – när vi ändå håller på – ersättas av robotar?

  2. christer bergqvist skriver:

    Tack Thomas för att du tog den kastade handsken. Tanken bakom månadens inlägg är just att det skall få igång en debatt. Jag återkommer med svar till dig

  3. Lars R Strandbo skriver:

    Jag träffar många ”ungtuppar och unghöns” i min verksamhet som är synnerligen mångsidiga och , de har dessutom en väldig bredd i sitt kunnande som jag verkligen kan lära mig av. Det är faktiskt kränkande att påstå att unga människor inte skulle ha kompetens. Håller iövrigt helt med Christer Bergqvist, jag tycker det är en bra sammanställning av vad som behövs. Ingen har påstått att bildning inte behövs men stockkonservatism kan vi vara utan. Det var väl denna konservatism vi i vår generation bekämpade när vi var unga ? Minnet är kort ibland.
    Jag hoppas att vi kan fortsätta utveckla våra bibliotek till att vara demokratiska och välkomnade rum, jag är helt övertygad om att vi måste skapa platser som rymmer både Shakespeare och Windows….

  4. Maria Lundqvist skriver:

    Tankeväckande inlägg! Jag kan inte se i det Christer skrivet att bibliotekspersonalen ska bytas ut för att uppnå det här. Ungtuppar eller gamla stötar – alla är viktiga för utvecklingen. Det är snarare en attitydförändring, att man tänker i andra banor och testar nya tankar. Det har inget med ålder eller antal år i yrket att göra. Men alla banor ska inte växlas om till nya spår heller.

  5. Birgitta Gustafsson skriver:

    Fråga: Vad har regionbiblioteket för roll i detta?
    Jag kan se funktioner på hög nivå (kanske nationellt, europeiskt) med massor av kompetens alltid tillgänglig på nätet. Jag kan också se en lokal nivå en fysisk och personlig nivå som är tillgänglig och ofta jobbar ihop med utbildningen lokalt. Jag tror inte att jag kan lägga skattepengar på Facebook utan att min tid behövs för att vara på plats och möta, vara synlig för elever och lärare på skolan där jag jobbar. Jag utvecklas också i mitt yrke genom att se hur elever och lärare arbetar och utvecklingen av arbetssätten på skolorna är mycket snabb och jag tror att många folkbibliotek har svårt att förstå det.
    Marknadsföring är viktigt t ex kan du gå en 7,5 p kurs i Borås på distans just nu om du är intresserad./ Tantbibliotekarie bland tuppar

  6. Thomas Olofsson skriver:

    Det är nästan komiskt att se hur lätt det kan vara att dra i gång en debatt. Det jag skrev var främst menat som en provokation. Jag lyckades i mitt uppsåt. Ett debattinlägg måste inte vara helt allvarligt menat. Det kan vara en liten litterär skapelse, avlämnad enbart för att väcka irritation. I det fallet är Sören Kierkegaard mitt ideal. (Han bytte pseudonymer och hävdade olika saker under olika namn – med viss förvirring som följd.) Det är självklart inte så enkelt att ”bildning” nås per automatik med hög ålder och lång yrkeserfarenhet. Men sannolikheten att man når en viss mognad ökar väl rimligen med åldern? Ungdomar är mycket bättre insatta i ungdomskultur än vad jag är. Det är ganska elementärt. Vi är bra på olika saker. Konstigt? Och jag undanber mig insinuationer om att jag är stockkonservativ. Ty det är jag inte alls. Lars R Strandbo gick i fällan. Eller gillrade han en fälla som jag nu fastnade i? Hur som helst: Alla behövs. Låt tusen blommor blomma i våra folkbibliotek…

  7. Lars R skriver:

    Tja Tomas ..vem föll i vad,,jag faller ofta i fällor och det är faktiskt utvecklande för på vägen upp, vid klättringen, kan man faktiskt uppleva ett och annat, så ,,visst är erfarenhet bra.
    Och ,,jag tror inte alls att du är stockkonservativ., jag skrev om vår yrkeskår som helhet..det finns massor av bra yrkeskunnade, vi SKALL lyfta fram kompetens, men som överallt finns det också saker som måste fram och diskuteras. Så,, Thomas om vi kan få igång en bra debatt så är det väl bara bra eller hur ?

  8. Josef K skriver:

    Är inte bloggens uppgift att starta debatt? Många bloggar får inga reaktioner alls, så löjligt enkelt är bra.

  9. Thomas O. skriver:

    Egentligen är vi nog överens om väldigt mycket. Men jag kan ibland tycka att tilliten till internet och ny teknik skenar iväg och tappar i omdöme. Jag är rädd för att kraven, inom vår yrkeskår, på hyfsade kunskaper inom idé- och lärdomshistoria, litteraturhistoria och allmän kulturhistoria krymper och krymper, så att det kan få allvarliga konsekvenser. Det får inte vara så (det har förekommit!) att en informationsbibliotekarie inte kan stava till Leonardo da Vinci eller tror att ”Mannen med järnmasken” stavas ”Mannen med hjärnmasken”! Vad är det för fel på gammaldags ”boklig bildning”? Om det skall kallas konservativt att vilja försvara det, så är jag väl konservativ.

  10. Lars R Strandbo skriver:

    Thomas..jag tror att just detta, att vi nu lyfter fram denna frågeställning om våra villkor, våra tankar, om vårt yrke är riktigt sunt. Tänk om fler i vår yrkeskår kunde ventilera sina åsikter öppnare. Vi behöver en offentlig debatt om hur vi skall gå vidare. Alla jag pratar med har en oro över hur det skall gå,hur vår framtid ser ut. Och kanske är det gammadags ”boklig bildning” vi skall värna om, jag har det största respekt för de ”gamla” bibliotekarier jag träffade under mina första år som bibliotekarie, som satt på en kunskap jag förmodligen aldrig kommer att få pga av splittringen i vårt yrke, så att vara konservativ är inte fel.Vi har rätt att försvara det vi tycker är bra, och jag som är så ”webbbaserad” behöver vidga mina tankar åt andra hållet. Det här blir ju personligt så nu skulle jag vilja se att fler skriver, och var är Regionbiblioteket som ju faktiskt lyft frågan.
    ” Keep your dreams alive ” Lars R

  11. Thomas O. skriver:

    Nej, Lars – det får inte bli personligt. Detta är avgörande frågor, viktiga för alla som jobbar på folkbibliotek. Vad jag dessutom vill ha sagt, är att vi måste bli BÄST på det vi håller på med. Det får inte bli så, att våra kunder/besökare/låntagare etc. upptäcker att de kan få lika bra hjälp någon annanstans eller – hemska tanke – att de kan sköta vårt jobb lika bra själva hemma vid sina egna datorer. Människor som ber om våra tjänster måste bli imponerade av vår höga kompetens. Se där en utmaning som heter duga. En informationsbibliotekarie måste vara duktigare än en skicklig ”datanörd” på att finna relevant information. Vi måste ha verktygen, lösenorden och inloggningarna m.m. för att kunna ”knäcka” alla möjliga informationsförsörjningskonkurrenter. Samtidigt måste vi vara duktiga på kundbemötande m.m. – den ”sociala biten”. Bibliotek skall vara ”melting pots” där allt möjligt kan hända. De borde vara ställen dit alla älskar att gå. Vi måste därför även satsa på programverksamhet och tillfällen till väldigt fruktbara möten. Författarbesök och temakvällar borde vara självklara ingredienser. Litterära caféer, intima konserter, happenings etc. etc. Och slutligen: låt oss utveckla ”Boka en bibliotekarie”. Jag tror att många törstar efter en längre och lite avskild stund tillsammans med en bibliotekarie. Missförstå mig rätt. Jag menar, att var och en av oss älskar att känna oss bekräftade och sedda, ja, gärna lite positivt särbehandlade. Och en hel del frågor som man får som informationsbibliotekarie kräver rejält med tid för att man skall kunna känna sig nöjd med sin insats. De går inte att rusha igenom på ett par minuter.
    Så. Handsken är kastad.

  12. Elisabeth Aquilonius skriver:

    Hej!

    Följer med intresse debatten i kommentarerna och vill gärna dela med mig av mina tankar.

    Istället för att haka upp sig för mycket på klassisk dikotomi – vi och dom – ung eller gammal, böcker versus ny teknik tycker jag att det är viktigt att tänka på att tillsammans skapar vi dagens och morgondagens bibliotek. Det är också viktigt att slå hål på myten om att ny teknik och digitala miljöer är något som bara rör de unga. Faktum är att just nu spelar 500 000 personer World of Warcraft runt om i Sverige. Och det handlar inte om tonåringar utan om dig och mig och vänner runt omkring oss. I senaste SOM-undersökningen från Göteborgs universitet talar man om en ny folkrörelse som är generationsöverskridande.

    Jag tycker också att det är viktigt att vi inom biblioteksbranschen på allvar börjar tala om det ’vidgade textbegreppet’ och ser innehåll, information och upplevelser som uttryck inom ett socialt och kulturellt sammanhang som inte enbart eller främst är knutet till en skriftlig text.

    För mig veterligen hamnar diskussionen just där – att oavsett var den börjar slutar den nästan alltid i ett konstaterande om ’bokens förträfflighet’ och ’bokens särart’ – inte i hur vi bäst levererar/förmedlar/tipsar om/guidar till/upplyser om/skapar historier, upplevelser, möten eller innehåll oavsett kanal.

    Och där tror jag vi måste ta vår utgångspunkt. Förlita oss på och göra analyser av människors informations-, kunskaps-, kommunikations- och kulturbeteende. Med den förståelsen kan vi sen utveckla och formulera målen för vår demokratiska, fria och fantastiska arena! Regionbibliotekets roll bör då handla om att stödja, problematisera och hjälpa till att arbeta fram verktyg och modeller.

    Sen kan jag tillägga att i min avgångsklass 2006 var väldigt många (troligen majoriteten) litteraturvetare i grunden. Inte jag, men trots det kan jag stava till järnmasken :). Men som en gång däremot inte kunde höra skillnaden på ”Gods och gårdar” och ”Guds gårdar” när en äldre herre på bred skånska efterfrågade en populär tidskrift. Det väljer jag inte att skylla mitt CV utan snarare min knappa associationsförmåga :).

    Med vänlig hälsning /Elisabeth Aquilonius, Regionbiblioteket.

  13. BiblioBuster skriver:

    Det är alltid kul med debatt! Jag tror att nyckeln till bibliotekens fortlevnad i framtiden ligger i kompetensen snarare i boklokalen, det anar jag att många håller med mig om.

    Men alla som arbetar på bibliotek kan eller ska naturligtvis inte ha identisk kompetens. Det som startade den här diskussionen, dvs något slags motsättning mellan klassisk bildning och en nyare men också mer flyktig teknisk kompetens, står inte i motsättning mot varandra, utan utgör förstås tillsammans en del av bibliotekens dynamik.

    Det finns en del som hävdar att den kritiska punkten för biblioteken i framtiden handlar om vår vana vid och förmåga till att möta människor och deras behov, just på ett mänskligt sätt. Vi är inte sökrobotar, utan personer som kan göra bedömningar som utgår från den som behöver vår hjälp/våra tjänster.

  14. Pia Malmberg-Kronvall skriver:

    Dikotomi – antingen eller, svart eller vitt, Boken eller ny teknik (hur ny nu den är). Med bland annat litteraturvetenskap i det så kallade bildade bagaget hade jag till igår ingen aning om ordet, vare sig att det fanns eller vad det betyder. Kanske att littpoängen påverkat trots allt – jag har svårt att inte säga eller skriva DIKTomi 😉

    Nu har jag äntligen fått ett (bildat) ord (dikotomi) på vad som nu stört mig ganska länge när det gäller debatter och tyckanden kring dagens och framtidens bibliotek. Att det hela tiden är antingen eller, oavsett vad det gäller.

    För mig är det ofrånkomligt att allt går ini vartannat. Inget utesluter det andra.

    Möjligen att vi utesluter oss själva. Vi bibliotekarier. De som är bildade från de som ev inte är det. Eller kan det handla om att skilja ut de som är bildade i rätt riktning från de från en oriktig eller inopportunistisk? Vi kan utesluta att lära oss av vårt omgivande samhälle och våra användare.

    Jag tycker Birgitta säger något väldigt viktigt till oss – vi kan också ständigt lära oss av våra användare. Av vad de frågar efter, vad de kan när det gäller IKT, nya författare, nya genrer, nya ämnen.

    Våga fråga användarna. Vänd på informationsdiskarna. Väx vidare i din roll som allsidig, intressant, professionell och personlig bibliotekarie. Välj att vara kunnig både inom böckernas och datorernas världar.

    Gå inte på att det skulle handla om det ena eller det andra. För annars blir det som i visan – än slank vi hit och än slank vi dit och än slank vi ner i dik……otomin.

    Vad tycker du?!

    Pia Malmberg-Kronvall, Regionbiblioteket i Kalmar län

  15. Thomas O. skriver:

    ”Folkbiblioteken ska erbjuda alternativ; lyfta fram kvalitetsurval och inte leka marknad.”
    Och: ”Bibliotekariernas uppgift som handledare och vägvisare till kvalitetslitteraturen är lika självklar som solen är för människans fortsatta existens.”
    Christer Hermansson är en av de genant få biblioteksdebattörer som verkligen har något väsentligt att komma med. En förkrossande majoritet av alla artiklar, kolumner, krönikor etc. som handlar om svenska bibliotek är så andefattiga, menlösa, opersonliga, uppblåsta, självgoda, gravallvarliga och dötrista att läsa så att man kippar efter andan. Christer Hermanssons litterära alster är lysande undantag i den intellektuella kökkenmöddingen.

  16. christer bergqvist skriver:

    Hej
    Kul att det varit så många inlägg. Fredagen den 14 nov tar jag mig samman och skriver mitt slutinlägg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s