Biblioteken är snarare arkiv än museer

Kul, kul med Christer Bergqvists inlägg Folkbibliotekens stora utmaningar och den debatt som sedan följde! Christer listar där ett antal förhållningssätt han anser bör anammas för att biblioteken skall ”överleva och inte bara bli museiföremål”. Museer är väl inte biblioteken, i alla fall inte ännu; snarare är flera av dem till funktionen ett slags arkiv.

Jag vill därför lägga till en punkt på Christers lista om en förändring som måste ske, i anslutning till den om att ”Fokus måste skifta från boksamlingarna till kund”:

Biblioteken måste få en mediehantering värd namnet, där varje bibliotek under, säg en treårsperiod, fördubblar (minst) sina cirkulationstal.

Ett cirkulationstal är antalet lån dividerat med mediebeståndet. Man får då en genomsnittssiffra på hur ofta en svartsskriftsbok varit utlånad under ett år. Jag avser alltså här de tryckta medierna och då framför allt böcker.

För snart 20 år sedan infördes begreppet cirkulationstal på allvar i Sverige. Introduktören var Anna–Lena Höglund, på den tiden länsbibliotekarie i Kalmar. Genom hennes försorg föreläste professorn i Information management vid Birmingham Polytechnic, Nick Moore, i ämnet. Platsen för denna bibliotekshistoriska händelse var – Emmaboda.

Detta skapade sedan för en tid en väckelserörelse i Bibliotekssverige. Bland de kringresande predikanterna märktes förstås Anna-Lena själv, men också såväl nuvarande stadsbibliotekarien i Örebro, Christer Klingberg, som dåvarande bibliotekarien i Hylte/Halland, Eja Pedersen. Många var de som lät omvända sig och blev döpta.

Ambitiösa lokala projekt såg dagens ljus, men ofta gick man vilse i alltför mycket detaljerade mätformler och decimaler. Det hela handlar ju egentligen bara om något så basalt som att minska (det inaktiva) bokbeståndet och öka utlåningen.

Efter det på sin tid uppmärksammade GÖK-projektet (där som en del av er kanske minns Kalmar stadsbibliotek deltog) poppade frågan om mediehantering då och då upp igen; de nu i anden ljumma blev åter för en tid frälsta, men snart återgick allt till den gamla vanliga lunken. Det vill säga: Gallring och översyn av bestånden skedde på sin höjd under någon lugn vecka i sommarens semesterperiod.

Att det är på det sättet framgår tydligt om man tittar på cirkulationstalen för biblioteken i Kronoberg och Blekinge (2007 års siffror). Jag tror tyvärr inte situationen är särskilt annorlunda i Kalmar län, eller någon annanstans, för den delen.

Högsta totala cirkulationstal (bokbeståndet exkl. referensbestånd) är 1.83. Lägsta är – håll i er nu! – 0.81. I dessa siffror är barnböckerna inräknade. Om man enbart tittar på vuxenbeståndet blir resultatet än mer sorgligt: Högsta talet är 1.33, det lägsta – håll i er igen! – 0.57. Cirkulationstalen för barnböcker är något roligare: Det högsta 2.89, men det lägsta bara 1.08.

Tänk efter! Vad säger ett cirkulationstal på 1.0?

Det säger att en bok i beståndet är genomsnittligt utlånad fyra veckor under ett år. 48 veckor står den genomsnittliga boken kvar på hyllan.

Ingen som arbetar på något av regionens folkbibliotek kan vara helt ovetande om detta. Ingen finns väl heller som inte känner till enkla metoder i mediehanterings- och gallringsarbetet. Vill man fräscha upp sina kunskaper finns väl alltid den senaste boken i ämnet av Anna-Lena Höglund och Christer Klingberg någonstans i magasinet.

Under de perioder av akut mjältsjuka och svartsyn som stundom hemsöker mig tänker jag: Om kommunens revisorer fick nödvändiga kunskaper om vad ett cirkulationstal är, vad skulle de då ha att säga om hur biblioteket förvaltar kommunal egendom och skattemedel?

Jag har inte viskat i örat på någon revisor – ännu. Vi får väl se hur det blir med den saken framöver. Men hursomhelst: Gack ner med er och börja i magasinen redan på måndag. Bara allt det som inte varit utlånat de senaste fem åren bör väl bli en bra början.Och reflektera och tyck. Och skriv om det. På den här bloggen.

Lars Johansson

Annonser

2 thoughts on “Biblioteken är snarare arkiv än museer

  1. BiblioBuster skriver:

    Medieplanering är mycket intressant! Jag har varit med om att öka utnyttjandegraden (cirkulationstalen) på enskilda avdelningar från runt 1-2 till 3-4. Det låter kanske inte så mycket, men kräver förstås ett kontinuerligt arbete med att planera vad avdelningen ska innehålla – inköp och gallring – och inte minst marknadsföring och exponering.

    Tyvärr har många fastnat i gallringsstadiet, det kan vara svårt att gå vidare därifrån. Och tyvärr har det väl också spridit sig en missuppfattning här och var om att medieplanering bara handlar om att gallra hårt och skoningslöst!

    Absolut kan det finnas avdelningar på biblioteken där vi kan acceptera låga cirkulationstal. Jag tänker då på poesi och dramatik, för att nämna några exempel. Vill vi öka talen här handlar det inte om att gallra bort, utan om att marknadsföra och tala för varan.

    (Som jag minns det hade vi en utnyttjandegrad på 15 på cd-böckerna, alldeles för högt, de stod ju ALDRIG på hyllan! 🙂 )

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s