Kunskapskrav?

Ibland förundras jag över snuttifierandet, fördumningen och infantiliseringen i vår moderna tid. Se bara på Expressens och Aftonbladets nätupplagor, så förstår ni nog vad jag menar. En del undersökningar tyder på att vår genomsnittliga IQ har sjunkit de senaste åren och detta sägs delvis bero på vår blinda tillit till internet och annan ny teknik. 14-åringar har i en undersökning visat sig halka efter två år i utvecklingen; de är lika ”smarta” som 12-åringar var tidigare. Detta förklaras bl.a. med att man har vant sig vid att med hjälp av några knapptryckningar kunna få svar på en väldig massa frågor. Behovet av eget tänkande förefaller krympa mer och mer. Och man gitter inte anstränga sig någon längre stund när det gäller att finna svar på frågor. Snabbt skall det gå. ”Inget snabbt svar? Fy, så jobbigt.” Däremot kan man sitta i evighet framför datorn och t.ex. spela spel och chatta.

Man tar för självklart att bibliotekspersonal skall få fortbildning i hanterandet av nya datorprogram, nya databaser, nya hemsidor m.m. Man skall ta ”datorkörkort” som helst skall förnyas med någorlunda jämna mellanrum. Man talar om kvalitetssäkring i parti och minut när det gäller modern teknik. Det betraktas inte alls som lika självklart att en bibliotekarie som sysslar med informationsförmedling skall veta en hel del om mycket – och gärna kunna det utantill… Jag skulle vilja se något liknande ”datorkörkort” och kvalitetssäkring när det gäller arbetet i informationsdiskarna – och annat arbete där bibliotekarier hjälper allmänheten att hitta relevant och tillförlitlig information. Och detta utan tekniska hjälpmedel!

Vad skulle hända om våra bibliotek fick några längre ”driftsstörningar”? Vad händer om vi inte kommer åt våra datoriserade kataloger? Vad händer om vi inte kan få någon hjälp av internet? Det får inte vara så att vi då är svarslösa! Vi måste fortfarande kunna svara på många olika frågor med svar hämtade ur våra egna minnen i våra egna hjärnor. Vi måste fortfarande kunna anlita tryckta källor, kunna veta var de relevanta och tillförlitliga svaren finns och leverera dessa svar till dem som frågar. Tekniken är bara ett hjälpmedel. Tekniken får inte vara hela konceptet.

Jag menar, att en bibliotekarie som sitter i en informationsdisk eller på annat sätt bidrar till ”informationsförsörjning” måste besitta en mycket god allmänbildning. Att ställa krav på hög kvalitet i informationsarbete utan tekniska hjälpmedel får inte betraktas som elitism. Det är fullt rimligt att kräva t.ex. följande av en sådan bibliotekarie.
* Att få ett hyfsat bra resultat vid ett högskoleprov
* Att hemma i TV-soffan eller ”IRL” kunna klara sig bra vid ett eventuellt deltagande i ”Jeopardy” eller någon annan liknande frågesport

För att komma ner mera på detaljnivå, så kan bl.a. följande krav ställas.
* Att kunna förklara vad Nürnbergprocessen var för någonting
* Att kunna förklara vad ”nya franska vågen” var för något och ge exempel på tre representativa regissörer med namngivande av minst en film per regissör
* Att kunna ge minst tre exempel på s.k. punkband
* Att kunna namnge minst tre filosofer från antikens Grekland och förklara vad som gjort dem kända
* Att kunna känna igen tre målningar av exempelvis Matisse, Gauguin och Modigliani och placera rätt konstnärsnamn vid rätt tavla
* Att kunna namnge minst fem pianister som gjort sig världsberömda inom jazzhistorian
* Att kunna förklara vad uttrycket ”Kill your darlings” betyder inom författarkonsten
* Att kunna känna igen ofta spelade musikstycken komponerade av exempelvis Mozart, Händel och Haydn
* Att kunna namnge minst 20 nobelpristagare i litteratur och placera dem någorlunda rätt i tiden och ge exempel på minst en bok av var och en
* Att kunna känna igen och rätt placera tre citat ur tre namngivna pjäser av Shakespeare, Tjechov och Ibsen
Etc. O.s.v.

Exemplen kan självklart mångfaldigas. Jag hoppas att min poäng har gått fram. Meningen är alltså att varje bibliotekarie som jobbar i informationsdisken eller på annat sätt ”levererar” eller förmedlar information till allmänheten skall veta svaren på dessa frågor utan att anlita tekniska hjälpmedel. De kan få anlita tryckta källor, men de skall helst kunna svaren utan att använda något annat ”hjälpmedel” än sina egna hjärnor.

//Thomas Olofsson

Annonser

15 thoughts on “Kunskapskrav?

  1. Lena Jonasson skriver:

    Utbildningen i biblioteks- och informationsvetenskap syftar ju främst till att ge färdigheter i att söka kunskap, alltså veta vilka vägar man ska gå för att ta reda på det låntagaren efterfrågar. Och kanske helst kunna vägleda den informationssökande att själv leta fram svaren.
    Allmänbildning är jättebra, och en hjälp i arbetet, men inte det vi är utbildade i. Men om man var vaken när man gick gymnasiet kanske man fick en del där.

  2. piamk skriver:

    Håller med Lena J det hon skriver om utbildningens inriktning. Och vill fråga Thomas om det är ”finare/bättre/mer professionellt/coolare…” att hitta informationen i böcker=svartskrift=på papper än om man hittar den via en dator?

    Och jag ska ärligen säga att jag inte kan räkna upp 20 nobelpristagare i litteratur på raken och ser inte heller riktigt vitsen med det? Plus att hur har du det med genusperspektivet, Thomas ;-), inte många kvinnor med på din exempellista, eller hur?

    Nej, jag menar inte att vi ska en genusdiskussion här på bloggen liknande en annan inom vår kår! Menar med mitt exempel – vem är det som kan sätta standarden för vad som faller inom en allmänbildning av 2008???

    Och fortsätt debattera, Thomas!

    Gärna andra också givetvis

  3. Thomas O. skriver:

    Jag skulle visst ha hållit tyst. Jag bara retar upp folk. Märkligt. Man skall tydligen inte behöva veta så mycket utantill? Det räcker att man kan hitta svaren med hjälp av internet? I så fall måste vi passa oss för konkurrens från andra håll och kanter. ”vem är det som kan sätta standarden för vad som faller inom en allmänbildning av 2008”? Tja, det vet inte jag. Det blir väl ungefär som att försöka komma överens om en s.k. litterär kanon – smaken är olika. Men att kunna få ett hyfsat bra resultat på en nutidsorientering och på högskoleprovet är väl sådana krav man rimligen kan ställa på en informationsbibliotekarie. Så tycker jag. Jag tycker nämligen att det vore pinsamt om låntagarna kommer på mig med en massa allvarliga kunskapsluckor. Jag tycker att det vore genant om ”brukarna” skulle upptäcka att jag måste använda internet ständigt och jämt för att få svar på alla möjliga frågor. Det är kanske mossigt och omodernt av mig?
    Och det där med genusperspektivet – man blir trött. Hur många kvinnliga filmregissörer i den nya franska vågen fanns det egentligen? Hur många kvinnliga kompositörer ur t.ex. wienklassicismen kan vi namnge? Hur många kvinnliga filosofer i antikens Grekland känner vi till? Etc. Visa mig – jag lär mig gärna något nytt. Om jag hade känt till dem, så hade jag självklart nämnt dem!

  4. piamk skriver:

    Ååååå Thomas. Detta är en blogg, därav kommentarerna, det är faktiskt en av de grundläggande idéerna med en blogg – att det kommenteras. Du får inte blanda ihop detta faktum med (en något egocentrerad reflektion)att du ”bara retar upp folk”. Eftersom jag vet att du verkligen är en väldigt allmänbildad och debattintresserad människa utgår jag från att du egentligen vill ha debatt, eller? 🙂

  5. Thomas O. skriver:

    Ja, det kan vara intressant med debatter. Men det är lagom kul att bli beskylld för att vara mullig mansgris och egotrippare. Tack för mig.

  6. Thomas O. skriver:

    OK. Ibland är det svårt att veta vilken effekt ord har. Ord och avsikt… Ursäkten accepterad. Men finns det inte flera som kan kommentera här?! Ropar vi i öknen?

  7. Lars R skriver:

    En vanlig dag på mitt bibliotek är full av aktivitet,
    fru Johansson vill ha boktips, herr Persson vill ha hjälp att kopiera, en klass med 7:or vill ha spännande böcker men vill egentligen inte läsa alls. Jag får ta till all min kunskap och charm för att få dem att läsa överhuvudtaget. Tre 4;åringar letar förgäves efter böcker om traktorer.
    Hur ser den vanliga biblioteksbesökaren ut för de flesta av oss i verksamheten ???
    Känner ni igen er ? naturligtvis får oxå jag svåra intressanta utredningsfrågor, men för det allra mesta handlar det om enkla frågor.
    Att kunna hjälpa en 7 åring med en bok som passar just henne, så att hon inte lägger av att läsa, det är stort. Att prata böcker för elever, att ge dem en möjlighet att överhuvudtaget få veta att Matisse funnits och att han var konstnär, det är också stort. I min värld.
    JAg debatterar gärna på nätet när jag har tid men just nu försöker jag och och många andra på våra bibliotek göra det bästa och mesta av det vi kan. ..
    oops..nuär det fika Hej då

  8. Anna-Stina skriver:

    Naturligtvis blir ett sådant här inlägg lite av en brandfackla! Vad är egentligen ”kunskapskanon” (allmänbildning) och hur mycket sådant behövs det hos bibliotekarier?

    En kanonlista skapar alltid debatt, vad det än gäller. Jag som är född på 70-talet ser nog andra mer aktuella kunskaper än dessa listade som viktigare. Och att kunskaper om populär- och ungdomslitteraturen är mer användbara än de om Nobelpristagare i en informationsdisk. Bara som ett exempel på att vi alla nog tycker lite olika. 🙂

  9. Olle W skriver:

    Kära bibliotekarer..om sådär 20 år..var finns ni då ?
    Jag befarar att ni sitter med ett glas rödvin i någon ”vi minns biblioteket” klubb och minns.
    Ni minns att ni å ena sidan och å andra sidan..
    Den debatt som förs på denna blogg är sorglig därför att ni inte verkar förstå vad som händer i samhället, bibliotek betraktas av de flesta människor som någon dammigt, tråkigt och tyvärr ur tiden. Vi unga idag bryr oss inte om vad som händer med biblioteken, vi hittar det vi behöver på andra håll det är nog dags att ni fattar det..bibliotek idag är som museer, en spillra av vad det kunnat vara, synd för iden är ju bra egentligen,,anställ unga människor som lever i samtiden, Olle W

  10. Olle W skriver:

    En skugga blott, som går och går, är livet
    en stackars bibliotekarie, som larmar
    och gör sig till
    En timmes tid i informationsdisken
    och sedan ej hörs av.
    Det är en saga
    berättad av en kommunanställd.
    Låter stort,
    betyder intet.

  11. Thomas O. skriver:

    Det handlar inte om antingen-eller. Det måste vara både-och. För övrigt har det nu dykt upp mycket intressanta inlägg på andra håll i den här bloggen, så nu kniper jag käft. Förmodligen till någras lättnad och skadeglädje.

  12. Lars R Strandbo skriver:

    Nej ..det handlar inte om antingen eller,,jag tycker inte att du skall vara tyst, den debatt vi fört har gett mig anledning att reflektera över vad jag tycker och faktiskt fått mig att se andra möjligheter att förändra. Debatten har väckt en del intresse i biblioteksvärlden, jag får reaktioner både på facebook och på min mejl.
    Att det skulle finnas skadeglädje får vi nog leva med, och kan väl bjuda på..jag får oxå mina slängar..jag hoppas att du omprövar ditt beslut att tystna eller som en tjej på vår skrivarverkstad skrev ” det är inte de målande orden på väggen som skrämmer, det är den tomma väggen utan budskap”
    Lars R

  13. Nils Grönlund skriver:

    Hej!

    Jag vet inte om ni känner till Bibliotekariehandboken sedan tidigare? Den är i mångt och mycket en ganska träffande karikatyr av bibliotekarien, men om det finns en karikatyr finns det också en förebild. Jag tycker att detta länktips kan tjäna som en rolig knorr till ett i övrigt seriöst och läsvärt inlägg, som speglar hur unga?, gröna bibliotekarier ser på de lite äldre kollegorna, traditioner och tidigare yrkesutövning.

    //Nisse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s