Total 2.0-makeover

Detta debattinlägg handlar om det virtuella och det fysiska biblioteket. Inspiration har jag bl.a. fått från ett annat blogginlägg och från min favorittänkare Michel Foucault, (MF). Som jag ser det är det en självklarhet att biblioteken är väl representerade också i cyberspace där majoriteten av användarna ur de yngre generationerna m.fl. finns och att man arbetar efter en digitalt uppsökande modell. Min åsikt är att vi måste omdefiniera vad ett bibliotek är i enlighet med samtidens medie- och användarvanor och låta detta ta konkreta uttryck. Perspektivet måste bli att det virtuella biblioteket är kommunernas huvudbibliotek, medan de fysiska biblioteken bara är filialer. (Det ”virtuella biblioteket” skall här förstås som 2.0-utvecklad interaktions- och kommunikationsteknik som t.ex. hemsidor, bloggar och sociala communities.) Detta vill jag kalla ”total 2.0 makeover”.

Biblioteken idag
Tyvärr kan man säga att den dominerande ”sanningen” (diskursen) om biblioteket är att det är ett beståndscenterat fysiskt rum. MF menar att en diskurs skall förstås, inte bara såsom alla de saker man säger och sättet man säger det på, utan också som det ”man inte säger, eller i det som markeras av åtbörder, attityder, sätt att vara, beteendemönster och rumsliga dispositioner.” (Diskursernas kamp, s.181) Här ser vi att föreställningen av biblioteket som ett fysiskt rum kan ta sig många olika uttrycksformer som kan vara svåra att utrota. I bibliotekssammanhang är det mycket man talar alldeles för lite om (t.ex. sociala communities och bloggar). Detta beror på olika utestängningsmekanismer, där viljan till den etablerade ”sanningen” (Diskursens ordning, s.7 ff) är en. Denna vilja ”förlitar sig på institutionellt stöd. Den både förstärks och förnyas av en tröghet inom praktikerna, inom…bibliotekssystemen.” (ibid, s.13.) Kort sagt handlar det om ett (högst omedvetet) institutionellt behov av makt, kontroll och ägande över/av informationen, från bibliotekens sida.

Dagens samhälle
Världen anno 2009 kan t.ex. etiketteras som informations- och kommunikationssamhället, nätverkssamhället eller interaktionssamhället. Vad man kallar det är irrelevant, huvudsaken är att man är medveten om ATT det är under förändring och att användarna har helt annorlunda interaktions- och kommunikationsbeteenden nu än för bara några år sedan. Det talas ju t.ex. om ”Generation F” (F som i Facebook) för den socialt nätverkande generationen.Tråkigt nog är det så att även de 25% som berörs negativt av den digitala klyftan, påverkas av dessa förändrade beteenden. (Man kan ju t.ex. bara tänka på syn- och hörselnedsatta Olga 85 år som skall ringa till Vårdcentralen och måste knappa in ”2 för icke akuta ärenden, tryck in personnummer och sedan #” på telefonen eller på datorovana Mia, 54, som vill gå på konsert och möts av en hemsidesadress som enda alternativ till kontakt och beställning.) Den ovan nämnda synen på biblioteket är alltså inte i fas med samhällsutvecklingen i övrigt. Den som sitter på information utan att dela med sig är det ingen som lyssnar på och den som ensam vill styra och ställa på bloggar och sociala communities finner sig snart vara övergiven. Vad som gäller idag är alltså informationsspridning, delaktighet och användarmedverkan på användarnas egna villkor. Biblioteken i regionen borde kunna ha fler aktiviteter enbart på hemsidor och annorstädes i cyberspace. Några exempel på aktiviteter som jag kommer att tänka på är inspelade bokprat och boktips, chatfunktion på hemsidan (Chatta med en bibliotekarie eller med den eller den författaren m.m.), egna ungdomshörnor på t.ex. Lunarstorm eller MySpace, en lokal Facebookgrupp i stil med ”Elin och Siskias veckotips” och en regional biblioteksapplikation för Facebook. Att släppa in användarna i katalogen och låta dessa själva tagga och recensera a lá boktips.net och LibraryThing är också ett tips, men på längre sikt när man är trygg i tekniken och har löst det juridiska ”finliret” med ägande av poster m.m.

Avslutning
Enligt min åsikt är det lätt att stirra sig blind på att man har en hemsida och tro att ”nu är vi minsann 2.0”. Man skulle önska att man vågade släppa in låntagarna ”på riktigt” och ta deras mediebeteenden på allvar. Detta i sin tur skulle underlätta för en perspektivförskjutning att komma till stånd. Alltså: arbeta för användarna i tiden! ”All makt åt användarna!” och ”Kunskap är makt!” Kom bara ihåg att det är DU informationsspecialist/bibliotekarie som utgör basen för användarnas makt såväl i cyberspace som på Ditt fysiska bibliotek. 🙂 😉

//Nils Grönlund

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s