Läsfrämjandepolicy för barn: Satsa mer på förmedlarna/mellanhänderna

Sällan innebär en heltidstjänst som barnbibliotekarie att man också får arbeta 40 timmar i veckan med barnbiblioteksverksamhet. Detta vet inte minst alla de som arbetar i en liten biblioteksorganisation. Det finns därför alltid skäl att reflektera över verksamheten och fråga sig om man arbetar effektivt och strategiskt med de resurser man har. Vad läggs tiden på? Vad prioriteras? Och varför?

Barn kommer till biblioteken utifrån två olika roller; dels som institutionsbesökare/elever, dels på sin fritid/privat. Under senare års kommunbesök och samtal med kollegor har jag väckt frågan om vad det långsiktigt kunde få för effekter om man mer än som sker i dag inriktade sig på att arbeta mot barnens förmedlare och mellanhänder, främst pedagoger men även förstås föräldrar.

Nu finns en artikel i ämnet i Biblioteksbladet (02: 2010) om Stockholms stadsbibliotek med rubriken SSB prövar andra former för bokprat. Marie Johansen, utvecklingsledare för barn- och ungdoms- verksamheten för SSB berättar där att man skall satsa på läsecirklar för pedagoger. Vidare säger hon bland annat:

Förbudet mot bokprat ska tas med en nypa salt. Vi fasar in ett nytt arbetssätt med läsecirklar och litteraturpresentationer för pedagoger och kan då inte fortsätta som vanligt med bokpraten. Det säger ju sig självt att man inte bara kan lägga på ytterligare arbetsuppgifter utan att man minskar på något annat.

Biblioteket kan omöjligt nå alla barn. Men om övergripande överenskommelser görs mellan skol- och biblioteksledning kan man i princip nå varje lärare som i sin tur kan arbeta vidare med eleverna.

Ytterligare ett avslutande citat ur artikeln:

Det är förskolans och skolans ansvar att arbeta med måluppfyllelse för verksamheten och för den enskilde eleven. Biblioteket kan stärka och stödja, men inte kompensera. Pedagogerna kan arbeta med den enskilde elevens utveckling långsiktigt och individualiserat. De känner även till barnens behov och kan arbeta fördjupat med till exempel boksamtal, reflekterande läsning etc. Biblioteket kan göra det nischat, till en liten grupp, men då inte som en del i undervisningen, utan som ett erbjudande till barn och unga på fritiden.

Debattens vågor har gått (och går) höga om detta i Stockholm. Vad tycker kollegorna i Sydost?

Lars Johansson

Annonser

One thought on “Läsfrämjandepolicy för barn: Satsa mer på förmedlarna/mellanhänderna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s