Utrensningens dilemma

Då var det dags igen, för årets första Bokrea. Eftersom intresset är stort brukar vi passa på att sälja våra gallrade böcker och tidskrifter samtidigt. Det är inget konstigt med det men det som ständigt förundrar mig är att låntagarna tycker det är förskräckligt att vi gallrar den eller den boken när de aldrig någonsin frågar efter den medan vi har den. I helgen fick jag förslaget från en äldre herre att skaffa en källarlokal någonstans i staden för att lagra våra gamla böcker.

Hur kommer det sig att det är så många låntagare som tror att vi är arkiv? Jag tycker diskussionen har varit med i alla medier de senaste åren om utgallringen på biblioteken och visst har det blivit protester. Man förklarar och förklarar att vi inte kan spara allt men att vi kan låna in böckerna istället. Vilket ger svaret, ”Men det blir väl dyrt?” Som sagt jag slutar aldrig förundra mig.

Anneli Mattsson
Ronneby bibliotek

One thought on “Utrensningens dilemma

  1. Maria Lundqvist skriver:

    Det är intressant att gallring och försäljning av gallrade böcker väcker så mycket känslor hos biblioteksanvändarna. Folkbibliotek är inga arkiv, det finns varken plats eller försvar för att inte gallra. Det är besökarna som är med och påverkar vad som ska finnas på hyllorna genom det de lånar och det de INTE lånar. Utmaningen ligger i att på ett pedagogiskt sätt förklara det här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s