The Disruptive Library – because…

Snart en vecka sedan Halmstadkonferensen gick av stapeln – den 22:a i ordningen, för min del den första. Härligt att möta kollegor, få input och bada i hotellets bassäng. Rubriken i år var ”Från transaktion till relation – framtid för folkbibliotek”, en väl vald sådan som stämmer bra överens med mina reflektioner, nu när alla intryck och tankar börjar landa.

Anne Bamford, professor och forskare bl a inom vad estetiska processer och erfarenheter betyder för människors liv, satte på något vis dagordningen när hon talade om The Disruptive Library. Vad har biblioteket egentligen för plats i framtiden? Ja, menade hon, sitt inte där och vänta. Ställ inte frågan ”varför” utan ”därför” – because. Var lite ”störiga”, gå utanför husets fyra väggar och höga tröskel, kommunicera, adoptera en författare och sök efter lokala skribenter, var aktiva, kreativa, våga ta risker. Biblioteken kan inte nå alla alltid, men några ibland. Och det kanske räcker. Vad ska biblioteken med sin höga trovärdighet till om ingen kommer…?

Att bibliotekarien är den tillmötesgående och alltid ska ha kunden i fokus, i såväl inköpsprocess som vid rekommendation, kom också lite på skam, när Pernilla Glaser och Jenny Lind från bibliotek Plattan i Stockholm stod och talade om sin inköpspolicy. De köper bara böcker som de själv gillar och talar tydligt om i mötet med besökaren vad de tycker och tänker om sina favoriter. Och är det så att det inte passar… Man kan till och med som besökare bli utkörd. Detta är naturligtvis att sätta saker och ting på sin spets, och att ett kommunalt folkbibliotek kanske inte ha samma attityd, men finns det någon sanning däri? Är dagens bibliotekarie alldeles för blek och tråkig? Köper vi böcker vi inte gillar och som vi sedan inte kan stå upp för eftersom vi egentligen inte tycker de är bra litteratur?

Skönlitteratur är bildning, talade Bernt Gustavsson om, tidigare professor i pedagogik och demokrati. Skönlitteraturen kan ge oss vägledning och förståelse för hur vi tolkar vår egen tillvaro genom att ge oss de alternativa berättelserna. Biblioteket – den första källan till bildning, var rubriken på denna intressanta reflektion, och så fick vi Ellen Keys tankeväckande citat med oss på vägen – Bildning är det som är kvar sedan vi glömt allt vad vi lärt oss. Karin Runevad, chef för avdelningen LÄSA, vid biblioteket på Medborgarplatsen i Stockholm, gav oss exemplet den långa svansen, som kan ge det litterära samtalet och knyta dagsaktuella frågor med äldre författarskap.

Så är det dags för biblioteken att ta plats på arenan, möta människor utanför husets väggar, kommunicera och bjuda in, våga visa alternativen – betydelsen och vikten av berättelsen? Att våga stå upp och säga – den här berättelsen tycker jag är bra, den ska du läsa – because…

/ Therese Emilsson, Länsbibliotek Sydost

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s