Indielitteratur. Eller de etablerade förlagens stora utmaning.

Vi vet ju vad indiemusik är, dvs musik utgiven på oberoende små skivbolag. På så sätt får vi och får tillgång till musik och musiker som annars inte skulle finnas i sinnevärlden. Youtube och andra internetbaserade sajter har ju också bidragit till spridningen av ”smal” musik. Inom litteraturen har olika publiceringssätt vuxit och växer hela tiden. Detta skapar ett helt nytt litteraturlandskap.

Att ge ut på eget förlag har länge setts som något fult eller i alla fall betraktats med viss skepsis. Jag kommer ihåg inköpsmöten för inte så länge sedan då denna utgivning sågades rejält med enda motivering att författaren gett ut sin bok på ”eget förlag”. Att skriva är att förstå, när vi skriver egna texter ökar förståelsen för texten och författarens arbete.

Böcker recenseras på många håll och massmedia hänger på med sina ”experter” som Magnus Utvik mfl. Den fråga jag ställer mig är hur hårt styrda recensenterna är av förlagen.

Nu är jag inte kritisk till att sitta i en tv soffa och prata böcker, jag inser naturligtvis att urvalet är enormt och objektivitet är personlig. Men i en stor del av den litterära världen råder ett helt annat förhållningsätt till litteraturutgivning.

De ”stora” förlagen styr vårt läsande och ett av skälen är att tjäna så mycket pengar som möjligt. Nu generaliserar jag grovt, jag inser också att i en marknadsekonomisk verklighet är detta ett måste, som reklam i reklamfinansierade tv kanaler. Det finns naturligtvis förlag som har en annan agenda. Men det är oerhört få böcker som smiter genom nålsögat och när de dessutom åldersindelar författare, möjliga att ge ut så vaknar rebellen i mig. Nu undrar du säkert om jag sitter här bitter med ett tjockt manus som jag inte trots många försök fått ut, då kan jag fullt ärligt påstå att så är det inte. Men jag har en lust att läsa allt det andra, alla de som knåpar på sin kammare och som förhoppningsvis kommer i min väg. Alla de som faktiskt har en historia att berätta och som kanske bara vill berätta denna enda gång, förlorad kärlek, en resa som för alltid förändrade livet.

Många av oss har säkert manus liggande i byrålådor som ingen eller väldigt få kommer åt att läsa. Detta är så trist. Jag läser nu min mammas dagböcker och det är sällan jag läst något så gripande, inte för att det är stor litteratur men för att det är min mamma som skrivit och jag som hennes son får se en ny sida av henne. En kvinna som längtar och som beskriver sitt liv i hundrafemtio nyanser av liv.

Jag hoppas att ”indieförlagen” växer, jag hoppas att många fler av oss vågar publicera det vi skriver, inte för att tjäna pengar eller bli berömda utan för att vi har något att berätta för andra. Det finns dessutom ett ”hälsoskäl” som talar för att skriva. Det finns få saker som är så jobbigt för vår hjärna som att skriva, hjärnforskare har kommit fram att vårt ”arbetsminne” kan bli helt fullt när vi författar och detta är bra för hjärnans plasticitet. Att skriva och läsa ökar vår förståelse för andra i vår närhet och i världen. Därför är det viktigt att den grupp som vi alltid är så oroliga för och undrar över varför de inte läser kan få möjlighet att gå skrivarkurser och att de får träffa författare. Jag syftar naturligtvis på barn och ungdomar och då i synnerhet pojkar. Skrivarkurser syftar inte till att alla barn och ungdomar skall bli författare. Det är snarare så att det är viktigt att ta bort ”snobb”stämpeln på litteratur och förmedla lusten med skrivande och läsning. För några veckor sedan hade vi författaren Torsten Bengtsson på besök hos våra femmor på Färjestadens skola. Han förmedlade på ett suveränt sätt hur historier kommer till och hur kul och intressant det kan vara att skriva ned sina tankar.

Jag är helt säker på att det gjorde ett bestående intryck på de elever som hade förmånen att träffa honom och kanske föddes tanken på att bli författare hos någon eller några i klasserna. När en elev som tidigare inte läst eller hittat rätt kommer och säger ”det här var den bästa bok jag läst, nu vill jag ha en ny” då är vi på väg.

Lars Strandbo

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s