Så tråkigt får jag aldrig! Rapport från konferens

satraktigtCentrum för lättläst och Myndigheten för tillgängliga medier, MTM, var värdar för konferensen Så tråkigt får jag aldrig – om att nå dem som inte läser den 24 oktober i Stockholm. Hastaggen för dagen var #satrakigt och jag kan förstå att den väckte frågetecken för de som inte var där. Men dagen var allt annat än tråkig!

I sin välkomstinledning pratade Ann Katrin Agebäck om Centrum för lättläst uppdrag och satte likhetstecken mellan ökad läslust och ökad livslust.

Niclas Lindberg, generalsekreterare för Svensk biblioteksförening, uppmärksammade att det var FN-dagen och talade om FN:s deklaration för mänskliga rättigheter och UNESCO:s folkbiblioteksmanifest. Det gäller att ha med sig det stora när man ska jobba i det lilla, konstaterade han. Senare samma dag skulle nya bibliotekslagen debatteras i riksdagen där den också antogs. Den nya bibliotekslagen betonar alla biblioteks uppdrag gentemot personer med funktionsnedsättning. Lagen har fått ett utökat användarperspektiv, alla bibliotek ska vara tillgängliga för alla. Folkbiblioteken har ett särskilt ansvar att främja litteratur och läsning och ett ännu mer särskilt ansvar för barn och unga.

Karin Taube är professor emerita vid Umeå universitet och talade med hjälp av whiteboard, datorpresentationen hade hon medvetet lämnat hemma, om läsning och självbild.  En pedagogisk detalj som gick hem hos mig. Hennes presentation innehöll två delar. Hon inledde med att tala om att läsning är en produkt av avkodning och förståelse. Om någon av faktorerna är noll blir det ingen läsning. Avkodning är inte intelligensberoende, däremot har förståelse med begåvning att göra.

Automatiserade processer gör vi med ryggmärgen och hjärnan frigörs för att göra kontrollerade processer samtidigt.  Kontrollerade processer är däremot krävande och det kan vara svårt att göra flera kontrollerade processer samtidigt. Avkodning är en process som först är kontrollerad process men som sedan blir automatiserad. Innan läsningen blir automatiserad är den krävande. Då kan det hända att en del blir ”ungefärläsare”. De läser det de tror att det står för att de vill kunna läsa lika snabbt som andra kamrater.

Sen gick Karin över att tala om självbild som är ett antal värderande attityder mot det egna jaget. Talar vi då om läsning kan vi tala om lässjälvbild som består av värderingar från betydelsefulla andra (föräldrar, lärare) och dagliga erfarenheter (om man känner att man räcker till). En dålig lässjälvbild leder till att man inte tycker om att läsa, man får en negativ attityd och saknar uthållighet. Det finns en klar skillnad mellan pojkars och flickors läsning, pojkar mognar senare än flickor. Det är svårt att läsa när man springer, läsning kräver att man sitter still. Pojkar möter färre läsande manliga förebilder, det finns få män i skolan. Pappor måste också förstå att läsning är viktigt, att det inte är en ”mammasak”. Karin ansåg att Tomas Brolin gjorde många pojkar en otjänst genom sitt uttalande som också var konferensens rubrik.

Vidare konstaterade hon att läsförmågan i Sverige enligt PISA-undersökningar minskar. I Sverige ligger pojkar under OECD-medelvärde, flickorna ligger över. Pojkars inställning till läsning är sämre överallt. Det pojkar vill läsa om är action, fantasy, sport och hobby. Pojkar vill ha böcker med pojkar i huvudrollen och de tre första sidorna viktiga för att fånga intresset. 3 december kommer resultatet av nästa PISA-mätning.

Punkten före lunch tillhörde Jenny Nilsson, MTM, och handlade om den undersökning, Talande böcker och läsande barn, hon gjort om barns syn på talböcker. Med hjälp av fokusgrupper, 51 barn totalt i åldern 9-15 år, gjordes undersökningen. Anna Hampson Lundh från Högskolan i Borås hjälpte till med frågor och analysen.  Det finns inte mycket forsking gjord inom området så här plöjde de viktig mark.

Talboksläsande barn uppskattar att talboken är mobil och de ser talboksläsning som en befrielse. Att hitta böcker att läsa är inte något problem. Det gör de genom föräldrar, vänner, lärare, bibliotekarier, sociala medier, tidskrifter, tv och MTM:s katalog. På biblioteket vill ha uppmärksamhet, tips och hjälp, men inte tillrättavisningar vad gäller bokval. De uppskattar lugn och tystnad.

Undersökningens slutsatser för biblioteken är att betona hur barnen kan använda talböcker och föra en kritisk och reflekterande diskussion kring varför det är viktigt att förmedla talböcker.

Efter lunch följde ett pass där årets bästa lättlästa bibliotek presenterade sig. I år gick utmärkelsen till två bibliotek, Värnamo stadsbibliotek och Polhemskolan i Gävle. På konferensen representerade av Annelie Hermansson och Sara Gagge Framgångsfaktorerna för båda biblioteken är den samverkan de har inom kommunen respektive inom skolan.

Joakim Uppsäll-Sjögren arbetar vid Skriv- och läscentrum vid komvux i Helsingborg. Kommunen har tagit ett helhetsgrepp med att tillgängliggöra material för personer med läshinder. Där har de kommunavtal med Inläsningstjänst för att komplettera MTM. De anpassar också material själva och gör det tillgängligt med hjälp av QR-koder.

Johanna Kristensson, logoped i Halmstad, talade om språkets och läsningens betydelse i samhället. Cirka 20 procent av alla elever riskerar att inte kunna vara en del i det demokratiska samhället. Det förebyggande arbetet och de tidiga insatserna har en avgörande betydelse för en framgångsrik skolgång. Språk-, läs- och skrivutveckling börjar långt innan skolstarten. Den akademiska självkänslan behöver stärkas redan från början, det vill säga innan eleven hunnit misslyckats med sin läsning.

Sen fortsatte Johanna att berätta om appar som alternativa verktyg. Alternativa verktyg fungerar förebyggande, kompenserande och språk-, läs- och skrivutvecklande. Vilket i sin tur ger ökad delaktighet, likvärdighet och tillgänglighet. Det som funkar för en person kanske inte funkar för någon annan. Det är alltid behov, situation och förutsättningar som styr.

Med olika appar kan Ipaden ha talsyntes, ljudande tangentbord, OCR-läsare, daisyspelare, diktafon och skanner. Dessutom till en lägre kostnad än för dator. Det finns appar för talsyntes, taligenkänning, anteckningar, översättning och rättstavning som är användbara för elever med läs- och skrivsvårigheter.

Johanna driver bloggen http://logopedeniskolan.blogspot.se/.

Den som avslutade dagen var Johanna Lindbäck, nybliven läsambassadör. Det här var hennes första föreläsning i rollen. Johanna talade om social läsning, att läsa samma bok och att hjälpa varandra med läsningen. Utmaningen för läraren är att hitta lämpliga böcker. Att som lärare låta var och en välja bok själv att läsa och sen skriva om, är ingen bra metod enligt Johanna. Även Johanna talade om vikten av att skapa manliga läsande förebilder. I skolan är det inte bara svenskalärarna som ska jobba med barns läsning. Det är lika viktigt att matteläraren läser böcker.

Sammanfattningsvis var det en intressant och lärorik konferens där vi fick lära oss mer om läsutveckling, läslust och teknik. De stora utmaningarna ligger nu i hur förbättrar vi statistiken i PISA, hur ger vi barn en bra lässjälvbild, hur skapar vi manliga läsande förebilder och hur använder vi tekniken? Vi vet vad vill och behöver göra men hur gör vi det?

Framsidan var på plats och rapporterade från konferensen, http://www.framsidan.net/2013/10/sa-trakigt-far-jag-aldrig/.

//Maria Lundqvist, Länsbibliotek Sydost

One thought on “Så tråkigt får jag aldrig! Rapport från konferens

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s