”ALLA har barnkompetens” – resultatet av ett projekt?

IMG_0301[1]Hösten 2011 startade projektet ”Barn & unga Futurum.kom” på biblioteken i 23 kommuner i Blekinge, Kronobergs och Kalmar län. Syftet var att ALLA skulle få barnkompetens, all personal, inte bara de som till vardags arbetar med barn och unga, och att barnperspektivet och barns delaktighet skulle sättas i centrum. Nu är projektet snart slut. Det har utvärderats och i tisdags genomfördes en slutkonferens. Men som Christer Bergqvist, Regionbibliotek Kalmar och ordförande i projektets sade: ”Detta är inte slutet. Det är mer av ett avstamp.”

Barn & unga Futurum.kom har fokuserat på den i deltagande kommuner prioriterade målgruppen barn och unga. Hur märks det att barn och unga är prioriterade inom bibliotekens verksamhet, personalfördelning och ekonomi. Ser vi utifrån barnperspektivet, utifrån barns perspektiv och ger vi möjlighet till delaktighet? Syftet med projektet har varit att ge all bibliotekspersonal en utökad kunskap, förståelse och engagemang för barn och unga, men också kunna ge barnbibliotekspersonalen lite extra spets och styrka att fortsätta sitt idoga arbete. Målet har i slutändan varit – barnen.

För den som vill fördjupa sig i projektet finns processbloggen och Pia Holgerssons utvärderingsrapport att ta del av.

Även slutkonferensen hade barnperspektivet och delaktighet i fokus, med tre inspirerande föreläsare. Dagen inleddes dock av härliga läsande och skrivande bokklubbsbarn som tillsammans med prickiga Paula, barnbibliotekarie vid Växjö stadsbibliotek, läste egen bokryggspoesi.

Ylva Lorentzon, doktorand i barnkultur (den enda i sitt slag!) vid Stockholms universitet och som också arbetar på Centrum för barnkulturforskning, talade om barnkonventionen, och att det där med barnets bästa inte innebär en självklar rätt till delaktighet, men en rätt att bli hörd. Barnkulturen är i vid mening alltid politisk, menade Ylva Lorentzon, i och med att den skapas av vuxna och för det mesta har politiska direktiv som är styrande i någon form. Det politiska fokuset ligger oftast på den fysiska tillgängligheten när man ser till barnperspektivet. I stället för att se till ”en individ med särskilda behov” är det kanske till att se ”en individ med särskilt perspektiv”. Men varför ska man fråga barnen då? Jo, för de är också medborgare.

B_tio%20tretton_11D9331_1skissKatti Hoflin, är en engagerad person som gjort avtryck och rört om vad hon än arbetat med – Bollibompa, Barnbiblioteken på Kulturhuset och nu senast Dunkers Kulturhus i Helsingborg. I sin presentation fokuserade Katti Hoflin på uppbyggnaden av biblioteket TioTretton – ett bibliotek för dem i mellanåldern, de som varken är barn eller ungdomar, de som hatar böcker!? Det visade sig dock inte vara så, även om biblioteket ger utrymme för att använda digital teknik, spela teater, laga mat eller bara slappa. Besökarna läser och lånar böcker som bara den. Det viktiga är att se vartenda barn, påpekade Katti, att som personal och vuxen kunna bemöta, lyssna, vara närvarande. Det kräver dock en engagerad personal, personal som vill ”hänga” med barnen. Bibliotekens uppgift är att hjälpa människor att nå sina livsmål. Även om inte alla får chansen att skapa ett nytt bibliotek är det viktigt att ställa sig frågan vad ett barn- och ungdomsbibliotek är och vilka det är till för.

IMG_0321[1]”Så som nu har det aldrig varit, så som nu kommer det aldrig mer bli!”. Under den rubriken talade Micke Gunnarsson från Ronneby, kreativitetskonsulent, bloggare, skådespelare, rådgivare inom internet och digitala medier m m. I samtalet med barn, unga och med vilka medmänniskor som helst, är det viktigt att utgå ifrån mig själv. Mår jag bra, kan jag bemöta och se positivt på omvärlden. Och omvärlden förändras, hela tiden. Barnen är vår framtid och deras värld kommer inte att se ut som världen är nu eller som vi vuxna vuxit upp i. Det är framtidstro på sig själv vi måste ge våra barn, inte tala om för dem att det var bättre förr.

Så var det det där med avstamp mot framtiden, då… Projektledning och styrgrupp hoppas att Barn & Unga Futurum.kom satt sina spår och gett så många som möjligt ökad kunskap i att möta och bemöta barn och unga. Men projektet kommer leva vidare i form av fortsatt arbete med medborgardialog via fokusgrupper. Cheferna kommer att få ett tydligare uppdrag att förankra målgruppen barn och unga i arbetet med de lokala biblioteksplanerna och vi kommer att se över statistik och mätvärden.

Och här är utvärderingsfilmen…

/Therese Emilsson, Biblioteksutveckling Blekinge Kronoberg

 

 

Annonser

Hur gör man en litteraturläsare? Vad säger forskningen?

Det går att lära alla att läsa, säger dagens första föreläsare Mary Ingemansson, men vi måste ha ett batteri av metoder och tillvägagångssätt för att kunna ge dem rätt verktyg. Framför allt måste vi ta oss t i d att läsa.

2014-01-24 15.10.46Ett 30-tal barn- och skolbibliotekarier från Blekinge, Kronoberg och Kalmar har kommit till Växjö stadsbibliotek för att lyssna till vad forskningen säger om läsinlärning och läsfrämjande. Inleder gör Mary Ingemansson, lektor i svenska med inriktning mot litteraturvetenskap vid Högskolan i Kristianstad. Mary undervisar i litteraturvetenskap, barn- och ungdomslitteratur och litteraturdidaktik inom lärarutbildningen och har även arbetat med fortbildning för skolbibliotekarier.

I sin avhandling ”Det kunde lika gärna ha hänt idag” med utgångspunkt i Maj Bylocks Drakskeppstrilogi, har Mary arbetat med textsamtal tillsammans med barn i årskurs 5. Och det är just samtalen som är det viktigaste i förståelsen av det vi läser, menar Mary. Textsamtal är ett sätt att arbeta med den viktiga djupläsningen. Genom att tala med barnen om vad de läst, uppstår en större förståelse för innehållet och intresset för ämnet. Barnen utvecklar också förmågan att tänka och tolka. Skönlitteraturen är den bästa ingången till att söka, förstå och intressera sig för fakta. Börja med den och använd den i flera av skolans ämnen. Eller som ett av barnen i studien säger: Jag tycker att man kommer ihåg mer i en sån skönlitterär bok…det händer ju liksom inget så i sådana faktaböcker. Det brukar inte göra det. Jag tror att man lär sig lite mer i en sån hära, för det blir roligare att läsa och då drar man åt sig mer…vad det är man har läst.!

Många bekanta namn framkommer i föreläsningen som alla forskat kring och värnat om djupläsning och boksamtal – Louise Rosenblatt, Judith Langer och Aidan Chambers.

bildEfter lunch är det dags för Christina Olin-Scheller, fil.dr i litteraturvetenskap och docent i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet, att tala under rubriken ”Vis via webben – ungas läsande och skrivande i ett nytt medielandskap”. Christinas forskning har riktats mot villkor och förutsättningar för barns och ungas läsande och skrivande i det nya medielandskapet, och har bl a varit ledare för ett projekt som utgick från ungas möte med fanfiction.

I dagens deltagande/medieskapande kultur finns det ett starkt stöd för att skapa och dela produkter, och få feedback. De många ”communities” som finns erbjuder en stark känsla av samhörighet. Fokus idag ligger också mer på kollektiva lärprocesser (ett bra exempel är Wikipedia). Flertalet av dagens unga tillhör ”messengergenerationen”. De är de digitalt infödda, ständigt uppkopplade, att jämföra med många av deras föräldrar som är mer av ”mejlgenerationen”, de digitala immigranterna. Christina visar ett av de många exempel som finns att hämta på nätet på små barn som så enkelt hanterar en iPad och som sedan frenetiskt försöker få något att hända med en papperstidskrift. Även om det ännu inte finns så mycket forskning inom området, så är det konstaterat, säger Christina, att barnen lär sig att skriva mycket snabbare med hjälp av ett digitalt skrivverktyg än med penna. Det har med motoriken att göra.

Det finns ett stort intresse hos unga att skriva och berätta. Nätet är ett lättillgängligt redskap att fortsätta utveckla den muntliga traditionen att berätta. Att skriva fanfiction är att fortsätta en berättelse ur en bok eller film, att få de fiktiva karaktärerna att leva vidare – eller att få storyn att leva vidare. De flesta författare är positiva till att deras berättelser lever vidare, bara det inte blir fråga om att någon tjänar pengar på det. Under föreläsningen kommer vi också in på kopieringsproblematiken, som många unga har svårt att förstå. Varför kan man inte ta en text som man hittar på nätet och göra till sin om man tycker att den är bra skriven? Avslutningsvis tar Christina upp delar ur hennes aktuella forskningsprojekt, de bortkopplade, att det finns en klyfta mellan olika grupper, som stad eller landsbygd eller socialgrupp, vilka som har en smart mobil och vilka som inte har.

Och allt detta måste naturligtvis skolan, skolbiblioteket och folkbiblioteket förhålla sig till – Hur möter vi barnen i deras läsning och vart befinner vi oss när vi möter dem – i klassrummet, läsfåtöljen eller i den digitala nätgemenskapen?

/Therese Emilsson, Länsbibliotek Sydost

Varje möte kan vara livsavgörande – om att (be)möta besökare

BemötandedagVarje möte med ett barn kan vara livsavgörande, säger Michel Devillaz från BRIS. Det är stora ord att ta till sig och det innebär också att vi som i vårt yrke möter människor, små som stora, har ett ansvar eller kanske en skyldighet gentemot besökarna på våra bibliotek. Att vara engagerad och s e varje individ – varje dag. En inte alltid så lätt uppgift…

En kulen höstdag i oktober samlas barnbibliotekspersonal från Kalmar, Kronobergs och Blekinge län i Kalmar Teaters café för ett samtal kring att bemöta barn och unga. Seminariedagen ingår i projektet ”Barn, unga, bibliotek. Futurum.kom”.

Michel Devillaz från BRIS inleder. Han talar om att alla samtal är lika viktiga, oavsett innehåll och att vi inte får noncharlera. Att få berätta är viktigt, att få sätta ord på något. Språket är ord för tanken. Man blir inte så ensam med sina bekymmer om man får prata eller skriva av sig. Bibliotekspersonalen möter dessa barn. De kommer till biblioteket, och de har behov av att bli lyssnade på.

Tuula Honkaranta, psykolog från Barnhabiliteringen i Kalmar talar om bemötande av barn med neuropsykologiska funktionsnedsättningar som kan ha diagnoserna Aspergers, ADHD, Autism, Tourettes syndrom eller dyslexi. Vi får många konkreta och bra tips för daglig kontakt och när det kör ihop sig lite. Ett tips är så enkelt och man undrar varför så få bibliotek jobbar med det – att komplettera de textade skyltarna med bilder.

När det uppstår ett hot eller när det kommer sådana där besvärliga ungdomar som bara vill provocera, vad gör man då? Man får försvara sig, informerar Örjan Hvass från Ungdomspolisen i Kalmar. Det som kallas nödvärn, och man får även göra envarsgripanden. Men när det uppstår en hotfull situation är läget nog bäst att kontakta polisen. Kommunicera! Att inleda ett samtal är ett sätt att antingen få personen på andra tankar eller att vinna tid. Kolla upp vem som är ledaren, punktera gruppen, kommunicera och framför allt bekräfta. Ett bra tips är att ta kontakt med den lokala polisen och be om dialog i ett förebyggande syfte.

Eftermiddagen avslutas med värderingsövningar och rollspel tillsammans med teatergruppen Expri. Två bekanta situationer spelas upp – ”En lite ovan pappa kommer in till biblioteket med sitt barn. Barnet vägrar vara tyst och situationen urartar” och ”En bibliotekarie ska ha bokprat för en skolklass som kommer något oförberedda tillsammans med sin lärare. Bibliotekarien har inte full koll på situationen.” Vi har alla mött dem, och vi har alla stått lite handfallna inför en situation någon gång – och tänkt i efterhand ”så skulle jag ha gjort” eller ”varför sa jag inte så”.

Vi har en viktig roll i mötet med biblioteksbesökaren är nog den slutsats som kan dras av dagens samtal. Biblioteket är en neutral plats, dit man kan komma och ingen kräver något eller ifrågasätter varför man är där. En av frågorna i värderingsövningarna var om vi bemöter alla på samma sätt. Man kan svara ”ja” på den frågan och mena att ”jag bemöter alla likvärdigt, oavsett ålder, färg, kön etc…”, men kanske bör svaret vara ”nej” – ”jag ser varje besökare som en egen individ, och mötet blir därmed alltid olika”. Hur bemöter du den du möter?

Mer information om dagen på projektbloggen.

/Therese Emilsson, Länsbibliotek Sydost

 

Vad ska barnbibliotekarien göra i framtiden? Läsa sagor eller programmera arduinos?

Gemensamt chefsmöte för sydost och Kalmar i Emmaboda 8 oktober med tema barnbiblioteket i framtiden.

lo Lo Claesson bibliotekschef i Vaggeryds kommun tog med oss på en reflekterande resa från 80-talet till idag.

Barnbibliotekarieresan

Den började i Vaggeryd 1982. Hur var det att vara barnbibliotekarie?

Det var självständigt men lite ensamt. Alla barn kom till biblioteket på schemalagda klassresan och det var bokprat. Föräldramöte och. Barnkulturgrupp, det fanns pengar till arrangemang och barnbibliotekarier ordnade teater och annat för alla barn om kommunen.

En barnbibliotekarie behövde kunna lite av varje. ”Ein Mädchen für alle”.

barnbibldå

Vad var viktigast för en barnbibliotekarie?

  • Nå alla barn direkt eller genom förmedlare.
  • Rätt bok till rätt barn.
  • Kvantitet eller kvalitet? Hur mycket orkade man göra.
  • ”Chefen och nämnden var bara intresserade av statistiken.”

SWOT ur barnbibliotekariens perspektiv 1982-2000

Styrkor: Schemalagda besök, bokkunskap, full kalender.

Svagheter: Arbetstiderna,ungdomarna var svåra att nå.

Möjligheter: Internet

Hot: Ekonomin, oförstående chef/kollegor.

År 2000 bytte Lo jobb och blev konsulent på länsbiblioteket i Jönköping med barnfrågorna som sitt ansvar.

Hur såg hon då på barnbibliotekarien?

Hur såg det ut?

  • Barnbibliotekarierna var bokkramare och hade en stor skepsis mot digitala medier.
  • Barnverksamheten var prioriterad men barnbibliotekarierna var utan stöd.
  • Ingen målstyrning.
  • Fokus på yngre åldrar
  • Tillgänglighet var inte prioriterat.
  • Mångfaldsverksamheten var eftersatt.

Vad var viktigast?

  • Planer
  • Att få barn och ungdomar till biblioteket
  • Samarbetet med skolan behövde förändras
  • Fokus på läsning oavsett format
  • Beredskap inför framtiden.

SWOT ur konsulentperspektivet

Styrkor: Förtroendekapital, engagemang.

Svagheter: Ledning, politiken.

Möjligheter: Internet, biblioteksplanerna, samverkan, omvärlden, öppenhet.

Hot: Omvärlden, slutenhet.

2009 ville Lo tillbaka till verksamheten och blev bibliotekschef i Vaggeryd, sin ”gamla” kommun.

Trenden idag är att biblioteken ordnar många arrangemang och en dal av dem är långt ifrån kärnverksamheten t ex pyssel, bakning mm.

Hur mycket pratar vi om läsning på biblioteken? Hur många medvetna satsningar gör vipå läsning? Bokklubbar för redan intresserade med den som inte är så sugna, vad gör vi för dem? Skolan, barnbibliotekarien måste ta reda på hur skolan fungerar för att kunna ”ta sig in”. Vi behöver ut ur bekvämlighetszonen och få vassare mål.

Vad är viktigast nu ur en chef perspektiv?

Rätt kompetens!

Vad behöver barnbibliotekarien kunna idag? Samma som för 30 år sedan men det har tillkommit saker.

barnbiblnu

Nu måste vi fokusera på:

  • Samverkan
  • Spänna bågen
  • Tydliggöra mål
  • Synliggöra utveckling
  • Ha en strategi för framtiden

Lo’s egen strategi för barnverksamheten är att man måste lyfta ansvaret mycket högre upp, det kan inte vila på barnbibliotekarien, ansvaret för barnens läsning och deltagande i kultur är en angelägenhet på högsta kommunalpolitiska nivå.

Chefen måste se över laget, sätta spelarna på rätt plats, se att man har de kompetenser som behövs, samarbeta med proffs, ha kontakter med strategiska personer inom andra förvaltningar för att främja barnbiblioteksverksamheten.

SWOT

Styrkor: Förtroendekapital, människor, mål.

Svagheter: Politiker, brist på reflektion och utvärdering, har vi rätt kompetens?

Möjligheter: Samverkan, öppenhet, omvärlden, mötesplats.

Hot: Andra aktörer, uppgivenhet.

Barns vardag har förändrats oerhört mycket men vad har hänt med barnbiblioteket?

Efter detta mycket tänkvärda och intressanta föredrag så gjorde vi som deltog i mötet en gemensam swot.

Ibland kanske SWOT känns litet slitet men det är en bra metod att bena upp situationen för att kunna gå vidare och se vad som behöver göras.

Här är deltagarnas SWOT över barnbiblioteksverksamheten idag

swot

eftermiddagen diskuterade vi tre frågor:

Här är det som kom upp efter diskussionerna.

1. Hur kan ett bra samarbete med skolan se ut?

  • Det ska finnas avtal mellan skolan och biblioteket
  • Tydlig ansvarsfördelning
  • God framförhållning
  • Plattformar t ex skapande skola
  • Äga styrdokumenten
  • Kommunens vision ska realiseras i lokal handlingsplan

2. Vilka styrdokument använder ni er av och på vilket sätt?

Här kändes bara som att man kunde rabbla upp alla dokumenten men det framkom att det behövs starkare kopplingar till biblioteksplanerna på många håll.

3. Vilken är din strategi för framtidens barn- och ungdomsbiblioteksarbete?

  • Komplettera varandra i ”laget”
  • Se över lönesättningen av de som jobbar med barnverksamhet
  • Inköp, fördelning barn/vuxenlitteratur
  • Satsa på läshjälpmedel
  • Yta i lokalen – andel tjänster som jobbar med frågan – andel budget till medier
  • Delaktighet – fokusgrupper – referensgrupper
  • Nya medier – hänga med
  • Hur ser grundutbildningen ut – får man den utbildning som behövs för att bli en bra barnbibliotekarie

Deltagarna kom fram till följande som svar på frågan:

Hur ser kompetenskraven ut för en barnbibliotekarie idag?

  • Tycka om barn
  • Engagemang
  • Social kompetens
  • Kunskap om barns vardag
  • Kunskap om barns medievärld
  • Kännedom om skolans styrdokument
  • Ha en klar målbild
  • Ha kännedom om den egna organisationen(=kommunen)
  • Känna respekt och empati
  • Våga ta plats och ha skinn på näsan
  • Snygg
  • Ha kärlek till berättelsen
  • Kunna läsa och levandegöra litteratur

Jag hoppas att ni som deltog fick inspiration och hjälp att jobba vidare med era barnbibliotek. Obs! Bilderna på bläckfisken som ska symbolisera barnbibliotekarien är mina, LO’s var mycket snyggare.

/Kristina Hedberg, Länsbibliotek Sydost

Kan man dansa ett boktips?

IMG_0405Att försöka hitta nya sätt att förmedla berättelser på eller prata om bra böcker, har barnbibliotekspersonal från Blekinge, Kronoberg och Kalmar län testat på under två dagars kreativt internat på Ronneby Brunn.  Fem barn- och ungdomsböcker via fem olika uttryckssätt – dans, konst, film, drama och digitalt berättande via iPads – och med stöd och hjälp av pedagoger kunniga inom sina respektive områden.

IMG_0342Det är lätt att fastna i ett traditionellt sätt att förmedla boktips och berättelser på. Men det finns kopplingar mellan olika konstformer och det kan ge så mycket mer av uttrycksmöjligheter om man vågar vidga sitt perspektiv och lära sig att använda nya verktyg. Det gäller bara att hitta nya sätt att tänka. För dagens unga är gränserna mellan olika genrer nästan utsuddad – ord, bild, musik, allt går ihop.

Syftet med internatet, som är en del i projektet ”Barn, unga, bibliotek. Futurum.kom ” och som bygger på delaktighet och barns perspektiv, har varit att ge personalen metoder för egen del, men även att hitta nya sätt att samverka och skapa tillsammans med barn och unga på hemmaplan.

IMG_0409Dagarna har varit ytterst handfasta (inte en föreläsning på två dagar, som någon uttryckte det) och har gett omedelbara tips och råd att kunna omsätta i sitt eget arbete. Men förhoppningsvis har dagarna även åstadkommit ett par steg över digitala hinder och också väckt nya sätt att tänka.

Det uttryckssätt många av deltagarna fasade mest för, men upplevde som det mest oväntade var dansen, så, jovisst – man kan dansa ett boktips!

Se bilder och filmer från workshopparna och läs mer på projektets blogg.

/Therese Emilsson, Länsbibliotek Sydost

Svenska Barnboksinstitutets Bokprovning årgång 2012

bokprovning_2012_ramUnder 2012 utkom i Sverige totalt 1 761 barn- och ungdomsböcker, en ökning med 0,8 % (14 titlar) från året innan. Av årets utgivna är 54 % svenska titlar. Bland översättningsspråken dominerar engelskan, men under 2012 ses en ökning av översättningar från de övriga nordiska språken och en minskning från de stora europeiska språken och från japanska. Faktaboksutgivningen har ökat med 20 % och då är det utgivningen av de översatta faktaböckerna som står för ökningen, medan den svenska utgivningen av faktaböcker har minskat.

Svenska Barnboksinstitutet (Sbi) sammanfattar under denna vecka utgivningen av barn- och ungdomsböcker under 2012 i Bokprovning årgång 2012. Statistik, trender och tendenser presenteras i öppna föreläsningar som filmas och läggas ut på Sbi:s hemsida för de som inte har möjlighet att besöka huvudstaden, men i dokumentationen här går att läsa om de slutsatser Sbi dragit i fråga om tecken i tiden.

På ytan ser utgivningen av barn- och ungdomslitteraturen i Sverige ungefär ut som tidigare, men innehållsmässigt kan avläsas någon form av förändring i att författarna tydligare väljer att försöka utforska gränser och försöka eliminera eller förflytta dem, som Sbi sammanfattar under rubriken ”Gränser och överskridanden”. Trender som Sbi har tittat närmare på är skildringar av sexualiteter och förändringar i berättarstrukturen som präglas av gränslöshet, och skildringar av klass och etnicitet.  Det är ingen slump, menar Sbi, att det under 2012 uppstått tre debatter om barnlitteratur i det offentliga samtalet – diskussionen hur man gestaltar svarta i debatten om Stina Wirséns gestalt Lilla Hjärtat och Tintin-debatten, samt hur man förhåller sig till kön i litteraturen i diskussionen runt bilderboken Kivi & Monsterhund och det personliga pronomenet ”hen”.  Med dessa debatter har frågan åter aktualiserats vad berättelser för barn och unga får handla om och hur detta får skildras.

/Therese Emilsson, Länsbibliotek Sydost

Vem skulle du helst vilja möta i en mörk gränd?

I september 2011 utsågs Johan Unenge till Sveriges första Läsambassadör. Det tvååriga förordnandet har snart gått ut och det är dags att nominera kandidater till posten för perioden 2013-2015. Den 2 april är sista dag för inlämnandet av förslag och resultatet kommer att tillkännages under Bok & Bibliotek i september.

De fastställda kriterierna för att bli en läsambassadör, är att det ska vara en författare eller illustratör av kvalitetslitteratur för barn och unga, väl etablerad och känd och en god kommunikatör – och framför allt – kanske det viktigaste kriteriet – vara engagerad i läsfrämjandefrågor.

Gör en läsambassadör skillnad? Förmodligen kan man svara både ja och nej på den frågan. Men det känns som om Johan Unenge förutom sina under många år kontinuerliga besök i landets skolor som populär författare och arbete med olika skrivarprojekt, ändå på sitt sköna sätt fått upp frågan på diverse agendor och gjort ett slag för vikten av läsning, framför allt vikten av pojkars läsning. Han har också tydligt pekat på att vi har statistik och fakta över hur det ser ut med sjunkande lästid och läsförmåga bland barn och unga, men att det är de envist engagerade människorna som är de som gör skillnaden – i fråga om en rektor som vet vikten av ett väl fungerande skolbibliotek och en bibliotekarie som kan överlämna den rätta boken till den unga grabben som står där vid bokhyllan och inte vet vad han ska välja, ”boken” som kanske kan göra skillnad. Läs mer på läsambassadörens egen hemsida.

Johan Unenge medverkade i en liten filmsekvens i höstas i samband med kampanjen för unga – Vadå rik? inom Futurum-projektet, där han talade om vikten av att genom läsning samla på sig mängder av bra ord att kunna ta till när man bäst behöver dem i olika situationer i livet. Så vem är nästa läsambassadör du helst skulle vilja möta i en mörk gränd?

E-posta ditt förslag till info@lasambassadoren.se senast den 2 april.

/Therese Emilsson, Länsbibliotek Sydost